Regulatorisk guide
Artikel 24 i EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter (ESPR) kräver att stora ekonomiska aktörer offentliggör information om osålda konsumentprodukter som kastas som avfall.1 Fem kategorier av information ska redovisas årligen, senast tolv månader efter räkenskapsårets slut. Det standardiserade formatet i Bilaga I enligt genomförandeförordning (EU) 2026/2 tillämpas på räkenskapsår som börjar den 2 mars 2027 eller senare.2 Denna guide går igenom vad du ska rapportera och hur du bygger din granskningskedja.

Skyldigheterna i ESPR införs i tre steg. Varje steg förändrar vad en stor ekonomisk aktör måste göra och när.
Artikel 24 i förordning (EU) 2024/1781 (ESPR) fastställer en transparensplikt: stora ekonomiska aktörer som släpper ut produkter på EU-marknaden måste offentliggöra information om konsumentprodukter som de har kasserat som avfall, uppdelat per produktkategori.1 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2026/2 definierar det standardiserade formatet i Bilaga I som all redovisning måste följa när den väl omfattas av kraven.2
Artikel 24.1 listar fyra huvudsakliga informationskategorier. Tillsammans med identifieringen av aktören som krävs i Bilaga I innebär det fem fält att fylla i för varje redovisning.
Artikel 24.1 i ESPR samt Bilaga I i genomförandeförordning (EU) 2026/2
Namn på den juridiska personen, den europeiska unika identifieraren (EUID) eller en alternativ identifierare från ett nationellt system,8 typ av redovisning (fristående eller konsoliderad) samt räkenskapsårets start- och slutdatum.
Antal enheter och total vikt för osålda konsumentprodukter som kasserats, per produktkategori. Standardnivån för rapportering är det 2-siffriga KN-numret (Kombinerad nomenklatur), vilket täcker de flesta kläder (KN 61, KN 62) och skor (KN 64). Bilaga II i genomförandeförordningen listar kategorier som kräver 4-siffrig rapportering, såsom hemtextil (KN 6301–6307) och läderkläder (KN 4203).2 Mallen innehåller också en markering för om förpackningar ingår i den redovisade vikten.
Orsaken till att varje enhet kasserades. Om destruering skett under ett undantag måste redovisningen referera till rätt undantag i förordning (EU) 2026/296.3 Om produkter inom samma kategori kasserats av olika anledningar krävs en separat rad för varje anledning. Destruering av produkter i Bilaga VII efter den 19 juli 2026 utan giltigt undantag innebär ett brott mot destruktionsförbudet i Artikel 25.
Andelen kasserade produkter som styrts till respektive hanteringsväg, beräknat på vikt: förberedelse för återanvändning, återvinning, annan återvinning (inklusive energiåtervinning), bortskaffande och okänt. Återvinning, annan återvinning och bortskaffande utgör tillsammans total destruktion. Informationen ska hämtas från de avfallshanterare som tagit emot produkterna.2
Två textfält: åtgärder som vidtagits under föregående räkenskapsår för att förhindra destruering av osålda produkter, samt planerade åtgärder för framtiden. Det framåtblickande fältet ska särskilt adressera hur varumärket tänker förhindra destruering av de kategorier som destruerats under föregående år.2
Redovisningen publiceras på en fritt tillgänglig sida på den ekonomiska aktörens webbplats. Aktörer som omfattas av hållbarhetsrapportering enligt EU:s redovisningsdirektiv kan inkludera informationen i den rapporten och länka till den från webbplatsen.2 Stödjande bevis och dokumentation som visar leverans och mottagande av kasserade produkter måste sparas i fem år.2 Vid destruering under ett undantag ska dokumentationen göras tillgänglig för behöriga myndigheter i elektroniskt format inom trettio dagar efter begäran.3
Skyldigheten struktureras kring fyra datum.
18 juli 2024 trädde förordning (EU) 2024/1781 i kraft.1 Från och med detta datum gäller det lagstiftande ramverket, även om de operativa skyldigheterna i Artikel 24 och 25 införs stegvis.
19 juli 2026 träder destruktionsförbudet i Artikel 25 i kraft för stora ekonomiska aktörer.1 Ett stort företag definieras som en verksamhet med 250 eller fler anställda, eller som har både en årsomsättning över 50 miljoner EUR och en balansomslutning över 43 miljoner EUR.6 Kläder och skor omfattas av Bilaga VII. Från detta datum är det förbjudet för en stor aktör att destruera osålda produkter i dessa kategorier om inte ett av de tio undantagen kan dokumenteras.
2 mars 2027 börjar det standardiserade formatet i Bilaga I enligt genomförandeförordning (EU) 2026/2 att tillämpas. Formatet gäller för produkter som kasseras under räkenskapsår som börjar detta datum eller senare.2 För ett varumärke med kalenderår som räkenskapsår innebär det att det första året som helt omfattas av formatet är 2028; den första standardiserade redovisningen ska därmed publiceras senast den 31 december 2029.
Själva skyldigheten att redovisa enligt Artikel 24 är dock redan i kraft.1 Europeiska kommissionen har bekräftat att reglerna för offentliggörande enligt ESPR redan gäller för stora företag.4 Stora aktörer bör därför redan nu förbereda redovisningar för räkenskapsåren 2025 och 2026. Genom att anpassa dessa tidiga redovisningar till strukturen i Bilaga I redan nu skapar du en smidig övergång till de obligatoriska kraven.
19 juli 2030 utvidgas destruktionsförbudet i Artikel 25 till att omfatta även medelstora ekonomiska aktörer (verksamheter med 50 till 249 anställda och antingen en årsomsättning under 50 miljoner EUR eller en balansomslutning under 43 miljoner EUR).16 Skyldigheten att redovisa enligt Artikel 24 förväntas utvidgas till medelstora aktörer vid samma tidpunkt.
Artikel 25 i ESPR förbjuder destruering av osålda konsumentprodukter i kategorierna kläder och skor.1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/296 fastställer tio uttömmande undantag i Artikel 2.3 Om inget av dessa är tillämpligt är destruering förbjuden, vilket kan leda till sanktioner och betydande anseenderisk vid offentliggörandet enligt Artikel 24.
Produkten är farlig i den mening som avses i förordning (EU) 2023/988 (allmän produktsäkerhet).
Produkten är olämplig eftersom den inte uppfyller unionslagstiftning eller nationell lagstiftning av andra skäl än säkerhet, och destruering krävs enligt lag eller är den lämpliga åtgärden.
Produkten gör intrång i immateriella rättigheter, styrkt genom domstolsbeslut, alternativ tvistlösning eller intern utredning som kan dokumenteras.
Produkten omfattas av en licens eller avtalsrestriktion vars giltighetstid har löpt ut, och destruering är den lämpliga och proportionerliga åtgärden.
Produkten är olämplig för förberedelse för återanvändning eftersom det är tekniskt omöjligt att ta bort etiketter, logotyper eller designelement som är rättsligt skyddade eller anses olämpliga.
Produkten är oacceptabel för konsumentbruk på grund av fysisk skada eller kontaminering, och reparation eller rekonditionering är inte tekniskt möjlig eller ekonomiskt försvarbar.
Produkten är olämplig för sitt ändamål på grund av design- eller tillverkningsfel för vilka reparation inte är tekniskt möjlig.
Produkten erbjöds för donation till minst tre lämpliga socialekonomiska aktörer inom EU, eller via en webbsida under minst åtta veckor, men accepterades inte.
Produkten togs emot som donation av en socialekonomisk aktör inom EU, men aktören kunde inte hitta någon slutmottagare för den.
Produkten gjordes tillgänglig på marknaden efter förberedelse för återanvändning, men ingen mottagare kunde hittas inom rimlig tid.
Varje undantag kräver styrkt dokumentation enligt Artikel 3 i den delegerade förordningen: säkerhetsbedömningar för undantag 1; självutvärderingar för undantag 2; juridisk dokumentation för 3 och 4; inspektionsprotokoll för 5, 6 och 7 samt donationserbjudanden för 8, 9 och 10.3 Enligt Artikel 4 måste den ekonomiska aktören även tillhandahålla en förklaring om det tillämpliga undantaget till den avfallshanterare som tar emot produkten.3
Omarbetning, rekonditionering och reparation sker i flödet innan dessa undantag blir aktuella. Den regulatoriska logiken är sekventiell: varumärken måste försöka hålla produkter i bruk innan destruering kan bli laglig under ett undantag.
Redovisningen enligt Artikel 24 gör både dessa försök och avfallshierarkin synlig.
Redovisningen enligt Artikel 24 baseras på operativ data. Om datan inte finns tillgänglig på enhetsnivå vid räkenskapsårets slut går den inte att återskapa i tid.
Granskningskedjan måste byggas löpande under arbetet med avvikelser, inte i efterhand.
Fem operativa discipliner krävs för en hållbar Artikel 24-redovisning.
Varje produkt i flödet behöver en stabil identifierare, vanligtvis den ursprungliga artikeln (SKU) plus en unik serie- eller partikod. Rapporteringskravet för KN-nummer i Bilaga I innebär att artiklar måste kunna mappas till KN-nummer; en koppling som Flexireo hanterar automatiskt.
Varje steg (mottaget från butik, sorterat, skickat till verkstad, omarbetat, returnerat till försäljning, donerat, återvunnet, kasserat) bär en tidsstämpel, ett operatörs-ID och en statuskod. Detta är vad myndigheter granskar vid en kontroll.
Ett fotografi vid sortering och vid hanteringstillfället är det enklaste beviset på produktens skick. För undantag 5, 6 och 7 är daterade bildbevis kopplade till produktens identifierare avgörande tillsammans med inspektionsprotokollen.
Fält 4 i Bilaga I kräver en uppdelning per hanteringsväg baserat på vikt. Kontrollkravet på 10 % innebär att hanterarens register måste stämma överens med varumärkets inom denna tolerans. Bekräftelser bör innehålla referens, vikt och hanteringskod.3
För varje enhet som destrueras under ett av de tio undantagen måste underlaget (bedömningsrapport, donationserbjudande, juridisk dokumentation) kunna visas upp i elektroniskt format inom trettio dagar efter begäran.3
Granskningskedjan är inte en separat administrativ uppgift. Det är den operativa loggen för hur du hanterar produkter med avvikelser.
De varumärken som kommer att få problem med Artikel 24-redovisningen är de som sköter processen via kalkylblad och mejl, där statusändringar inte fångas systematiskt.
Flexireo utvecklades under två år tillsammans med ett globalt sportvarumärke och har hanterat över 50 000 produkter. Rapporteringsstrukturen i Bilaga I mappar direkt mot den operativa data som plattformen fångar.
| Fält i Bilaga I | Datakälla i Flexireo |
|---|---|
| 1. Identifiering av aktören | Konfigureras på organisationsnivå: juridiskt namn, EUID, redovisningstyp och räkenskapsår infogas automatiskt i varje export. |
| 2. Produktinformation per KN-nummer | Mappning mellan SKU och KN-nummer vid produktintroduktion; antal och vikt summeras per period; markering för förpackning fångas vid inleverans. |
| 3. Orsaker till kassering (med undantagsreferens) | Fångas vid sortering som undantagskod enligt förordning (EU) 2026/296; obligatoriskt fält för enheter som destrueras; blockeras om omarbetning är möjlig. |
| 4. Avfallshantering | Nätverk av partner inkluderar taggning av hanteringsväg; varje post loggar kod och mottagande partner, inklusive den förklaring som krävs enligt Artikel 4. |
| 5. Förebyggande åtgärder | Sammanställs årligen från åtgärder i processen för avvikelsehantering, såsom omarbetningsflöden och loggar för rotorsaksanalys. |
Resultatet är en CSV- och PDF-export helt anpassad efter formatet i Bilaga I.
Flexireo ser inte Artikel 24-redovisningen som en separat uppgift. Datan är en naturlig biprodukt av din dagliga avvikelsehantering.
ESPR Artikel 24 ingår i ett bredare EU-program som klädvarumärken behöver följa parallellt.
Artikel 25, själva destruktionsförbudet, är den åtföljande skyldigheten. Artikel 24 handlar om vad du redovisar; Artikel 25 handlar om vad du inte får göra.1 För stora ekonomiska aktörer som säljer kläder eller skor i EU träder förbudet i kraft den 19 juli 2026.
Digitalt produktpass (DPP) för textilier är en separat delegerad akt under ESPR som förväntas antas i slutet av 2026. DPP kommer att kräva data på enhetsnivå om sammansättning och spårbarhet.
Den data som fångas för Artikel 24 kan direkt användas i fälten för reparationshistorik i produktpasset.
AGEC i Frankrike (lagen mot spill) är ett franskt nationellt regelverk som föregår ESPR. Det har varit i kraft sedan januari 2022.
ESPR ersätter inte AGEC; de två regelverken överlappar. AGEC har striktare mekanismer för producentansvar via Refashion, medan ESPR inför striktare standardisering för redovisning.
Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån har kvantifierat mängden osålda textilier som förordningen syftar till att styra om. Bara i Frankrike destrueras osålda produkter till ett värde av cirka 630 miljoner EUR varje år.4
Boka en 30-minuters demo så mappar vi redovisningsflödet i Artikel 24 mot din nuvarande process för avvikelser. Vi visar vilka fält du redan kan fylla i, var luckorna finns och hur ett granskningsbart underlag ser ut för det räkenskapsår du rapporterar för nu.
Primärkällor som citeras ovan. Länkar öppnas i en ny flik.
Ansvarsfriskrivning. Denna sida är endast avsedd för allmän information och utgör inte juridisk rådgivning. EU-förordningar och deras genomförandeakter ändras ofta.
Även om Flexireo granskar sina sidor mot de senaste konsoliderade versionerna av de citerade akterna kan fel förekomma och lagstiftningen kan ha ändrats sedan sidan senast granskades. Läsare bör konsultera de länkade primärkällorna och söka kvalificerad juridisk rådgivning innan de förlitar sig på något påstående på denna sida.
Sidan publicerades den 13 maj 2026; granskades senast den 13 maj 2026.